Närhet – får du?

Jag kan fylla på mig själv på alla möjliga sätt, men får jag inte fysisk närhet regelbundet så väcks en tydlig brist i mig.

Jag är uppvuxen i sammanhang där fysisk närhet lätt sammankopplades med sex, och sex var syndigt. Det har varit en resa att både hitta sammanhang där människor uppskattar vardaglig fysisk närhet (det är ju trots allt inte alltid så vanligt i vår svenska kultur) och där det finns ett samförstånd kring gränser och samtycke.

Idag märker jag tydligt när jag inte fått tanka den fysiska närhet jag mår bra av, då kan jag höra av mig till vänner som jag vet också uppskattar det och se om någon vill mötas och bara dela fysisk kontakt och närvaro.

Jag tror att jag inte är ensam om den här längtan efter kontakt, men många av oss har lärt oss att koppla ihop det med sex – så vi dejtar för att hitta någon att tanka närhet med för ett tag. Eller tror att det bara är med vår partner som vi kan eller får tanka närhet.

Hur skulle det vara om vi kunde normalisera fysisk kontakt mer? Jag vet att det inte är för alla och det är mer än ok att vi är olika. Men tänk om vi kunde skapa fler platser där vi kan få måbra-hormoner som oxytocin, dopamin, serotonin och endorfiner, sänka stress och skapa trygghet och samhörighet i mötet med andra.

Jag vill skapa fler såna sammanhang, för gemenskap. Där vi lär oss att tillsammans uttrycka våra önskemål och våra gränser. En plats för kramar och närhet utan att det behöver misstolkas som en invit till något annat.

Vill du komma? Det kommer dyka upp sammanhang framöver. Du är varmt välkommen med din nyfikenhet, rädsla, längtan och förvirring.