Att känna sin bas

Livet kan vara mycket!


Min mamma har fått cancerbesked. Min dotter hanterar livets utmaningar i att växa och börja skolan med allt vad det innebär. Det har varit omvälvande förändringar i relationer i min närmaste familj och dessutom har det varit otroligt sårbart i flera av mina närmaste vänskaper, där relationer har omformats och utvärderats utifrån bådas behov. Minst sagt en tid av förändring.

Mitt i det här känner jag en djup längtan och ett påtagligt kall att starta mitt företag nu. Något jag har velat i många år, men hjärnspöken har ständigt sagt till mig att jag inte är tillräcklig eller att jag borde vara försiktig – andra kan ju döma mig om jag gör nåt som de inte tycker om. Något som varit min stora rädsla i livet, att bli dömd och övergiven.

Nu står jag här. Har startat ett företag, fått starta eget-bidrag och ska snart dra igång. Det känns hisnande, pirrigt och så rätt. Ibland undrar jag hur jag kan hantera alla dessa stora förändringar samtidigt. En sak är säker – för två år sen hade jag inte upplevt det som jag gör idag. Mitt i allt som ibland känns som alldeles för mycket så upplever jag en bas i mig, en grund att återkomma till och som inte rubbas så lätt. Jag är så tacksam för att ha fått lära känna den i mig, Drottning Cecilia som jag ibland kallar den. Den har funnits hela tiden, men allt brus i och runt mig har tagit över så jag har inte haft en chans att lyssna till den tryggheten.

Jag tycker det är så vackert när jag möter människor och får se den förändringen även i dem, hur det plötsligt börjar lysa en självklarhet, trygghet och ett lugn i deras ögon. Drottningen och Kungen bor i oss alla, livskraften som vill väl och som med trygghet följer livets flöden – vi behöver ibland bara lite stöttning för att låta den få komma till tals, att förstå att den är pålitlig och vill oss väl.